Manlig mystik 3

Den här serien går lite på tomgång och kanske är bilderna av manlighet för allmänna? Eller är de för exotiska?

En dimension av det vi ser beror på platsens karaktär – stranden i norra Goa är en ganska udda arena. Goa är en gammal portugisisk koloni som blev en del av Indien 1961. Det innebär att delstaten på många områden är friare när det gäller regler om klädsel och alkohol än i övriga delar av landet. Att åka till Goa är för många en del av ritualiserad “tokighet” och påminner kanske om vad mallorcaresan symboliserade för svenskar på 60-talet. I en relativt klasslös gemenskap visar de nyrika upp sitt välstånd och de unga nyutbildade ingenjörerna firar sina uppbrott från familjeband och traditioner genom att dricka öl och dansa hela natten. Myten om synden och de lättklädda turisterna ger det hela ett dekadent stänk som gör resan till något större än livet.

Med denna inramning är det lättare att förstå varför männen ligger och brottas i högar. Närheten är viktig och tillsammans konstruerar de myten om sin galna gemenskap. Att bada i kalsonger är mycket roligare än det låter.

mm3

Jag anstränger mig för att inte se sexuella undertoner i all denna närhet. Riktiga kompisar går naturligtvis gärna hand i hand – det är bara jag som är lite hämmad.

man33

Efter att på klassiskt kolonialt sätt ha exotiserat de stackars indiska männen skäms jag en kort sekund.

Det kunde varit jag.

Att se sin arbetsplats med andras ögon

Jag har en gnällig sida och ibland uppskattar jag inte tillvaron efter förtjänst. Idag har jag haft besök av  Anne-Marie och det var riktigt kul att få visa upp min arbetsplats.

– Ojdå, har jag en så häftig utsikt från mitt arbetsrum?

– Hoppsan, tänk att just jag har så trevliga arbetskamrater och att vi sitter på ett så inspirerande sätt!

– Nej men är det verkligen möjligt att biblioteket är  så ljust och inbjudande?

– Vad har det tagit åt alla studenter som sitter och arbetar här? De verkar så engagerade och glada!

– Tänk vilka fantastiska skapelser som finns utanför ateljén. Lyckliga barn som får möta dessa kreativa blivande lärare

– Ajajajaj, jag hade inte räknat med att bli indragen på idrottarnas salsalektion! Tack Torunn!

– Vilken timing att pricka FTL:arnas lysande dramatiseringar tillsammans med Mikael av sina  namngiblishifierade skolerfarenheter !

Allt mitt tvivel över meningsfullheten i vår verksamhet känns väldigt avlägsen och med lätt sinne griper jag mig an uppgiften att schemalägga höstens kursstart. Och precis där känner jag att det är lämpligt att sätta PUNKT.

studenter

Slottsparken – en bitter betraktelse

Jag inser att våren håller på att springa förbi mig i Malmö och går en promenad genom min närmaste park. Här var jag föräldraledig för 24 år sedan och minns en oändligt långsam vår med ensamma promenader i en park som vägrade bli grön. Jag minns en nedsliten lekplats och en blåsig bänk. Idag ser det ut så här:

bib2

Jag har tidigare klagat över att EU:s säkerhetsregler gjort lekplatserna tråkigare. Så är det inte längre.

bib3

Jag minns också ett trångt Stadsbibliotek och en barnavdelning som kunde varit mer inbjudande. Idag har vi ett bibliotek med det underbara namnet Ljusets kalender. Det är tänkt – och fungerar som – en mötesplats.

park3

Det är dags att försonas med parken. Allt var inte bättre förr. Dagens småbarnsföräldrar behöver kanske inte härdas på samma sätt som jag gjorde?

På hemvägen passerar jag Kungsparken och stannar vid den torrlagda runda fontänen utanför casinot. Det var rätt kul att vara föräldraledig ibland! Eller ofta.

Klickbar:

park1

Jag håller på att förvandlas till en sådan där lallande sentimental idiot som smyger omkring i parken och fotograferar blommor.

park2

Lord have mercy with my soul.