Puffbyxornas återkomst 5

Äsch – den här serien var en ganska dålig idé! Jag brukar tänka bra under press och litar ofta på att inspirationen ska infinna sig, men det är bara att inse nederlaget.

Jag har inget enkelt svar på varför män behövs i skolan.

Puffbyxor är ett lamt försök att gestalta motsägelsefullheten som tema i manlighetens historia. Jag vill lyfta fram hur  pompösa och våldsamma drag samspelar med fysiska och lekfulla inslag. Tävling och längtan efter närhet är inga specifikt manliga egenskaper, men konflikten blir synlig i de här bilderna.

Kanske går det att använda “puffbyxemännen” som en möjlig position i debatten om skolans uppdrag. Jag menar inte att de manliga lärarna ska vara sparringpartner för barnen, men för mig finns det något lockande i bilderna. Går denna hållning att förena med andra delar av läraruppdraget?

Det handlar till sist om vilka aktiviteter som vi tror är nödvändiga för barns utveckling. Jag använder manlighetsbegreppet för att lyfta fram innehållskonflikter i verksamheterna. De som beskriver förskolan och skolan som könsneutrala platser är förblindade av sin majoritetsposition. Ur mitt konfliktperspektiv är frågan om männens funktion i skolan en del av det övergripande mångfaldsarbetet.

Därför behövs män i skolan.

Puffbyxornas återkomst 4

Det har blivit svårt att dra ut på tiden fram till ögonblicket då jag ska avslöja min syn på manlighet och jag känner hur trycket ökar. Risken finns att min ambition att ge det definitiva svaret på manlighetens mystik resulterar i ett praktfullt antiklimax. För varje gång jag skjuter upp tidpunkten tappar jag en smula i trovärdighet.

Tänk om jag inte har ett tydligt och väl strukturerat svar?

Puffbyxornas återkomst 3

Jag närmar mig punkten utan återvändo – den stund då jag ska deklarera varför det är viktigt att män arbetar i skola och förskola. Jag kan inte längre dölja mig bakom en bekväm och till intet förpliktigande kritisk hållning. Snart kommer jag att bli granskad – inte bara som person utan även i rollen som lärarutbildare. Finns det verkligen utrymme för personlig hållning i en fråga som är så politiskt känslig? Kommer min åsikt att uppfattas som Malmö högskolas officiella ståndpunkt?

Jag tvekar inför det oundvikliga och inser att rubrikvalet skapar vissa förväntningar.