Min poserande och aningen koketta cynism framstår som ganska naiv vid sidan om Woody Allens påståenden om tillvarons eländighet.
citat 1
citat 2
Efter att ha sökt på Google efter “meningen med livet” och fått 370.000 träffar tappar jag en del av entusiasmen inför detta embryo till serie.
Susning.nu prsenterar följande sammanställning:
- att dö (ur ett deprimerat perspektiv).
- att föröka sig (ur ett darwinistiskt perspektiv).
- att ens avkomma generation efter generation får mer förädlade gener (ur ett ras- eller klassbiologiskt perspektiv).
- att samla på sig materiella egendomar (ur ett biologiskt-psykologiskt eller materialistiskt perspektiv).
- att leva (ur ett ointresserat perspektiv).
- att det inte finns någon mening (ur ett nihilistiskt perspektiv).
- att älska (ur ett romantiskt perspektiv).
- att susa (ur ett online-perspektiv).
- att surfa (ur ett (vet ej) perspektiv).
- att finna meningen med livet (ur ett zen-perspektiv?).
- att utveckla sig till sin fulla potential (ur ett grekiskt filosofiskt perspektiv).
- att hjälpa andra (ur ett altruistiskt–kristet–muslimskt perspektiv).
- att få ett bättre nästa liv (ur ett hinduistiskt perspektiv).
- att lämna någon form av spår efter sig till kommande generationer (ur ett egoistiskt perspektiv).
- att absolut inte lämna någon form av spår efter sig till kommande generationer (ur ett ultra egoistiskt perspektiv).
- att ha roligt (ur ett hedonistiskt perspektiv).
- att få så många poäng som möjligt på Lunarstorm (ur ett fjortisperspektiv).
- att hämnas (ur ett mobbat perspektiv).
- 42 (ur Liftarens Guide Till Galaxen).
- att finna inre ro (ur ett epikuriskt perspektiv).
- att bli bäst i världen på allt (ur ett självklart perspektiv).
- att lära sig så många decimaler som möjligt i pi utantill (ur ett mattenörd perspektiv)
- att nå upplysning (ur ett buddhistiskt perspektiv)
Wikipedia närmar sig frågan en aning mer seriöst:
1) Det finns ingen mening. Detta är nihilismens ståndpunkt. Det finns inga objektiva värden. Ingenting är sant och allt är tillåtet. Tillvaron är i princip meningslös och slumpen regerar.
2) Det finns ingen mening men den går att tillskapa. Detta är existensialisternas ståndpunkt. Från början finns det ingen mening, men som unik individ kan jag göra val och handlingar i livet som skapar mening. Detta innebär också ansvar och en oro för att mina val kan bli fel.
3) Det finns en immanent mening att upptäcka. Denna ståndpunkt återfinns i de stora religionerna och i vissa av de filosofiska systemen. Verkligheten är t.ex. gudomlig, och det gäller att skapa kontakt med den, antingen genom att skåda ljuset i sitt inre eller genom yttre religiösa handlingar.
3a) Meningen med tillvaron i sig. En vidareutveckling av 3). Det finns t.ex. en gudomlig plan, en kosmisk lag [som cyklisk utvidgning och hopdragning), en universell andlig naturlag (som karma) eller så är den biologiska mångfalden och skönheten i naturen och världsalltet i sig meningsfull.
3b) Meningen med ett individuellt, biologiskt liv. Meningen med mitt eget liv kan upptäckas i 3) Gud, i 3a) att vara människa eller i 3b) att vara människa och leva i nuet och fullt ut, i harmoni med andra och med omvärlden.
4) Fortplantning. Att överleva, föröka sig och sprida sina gener är alla levande varelsers imperativ, och åtminstone i en begränsad, biologisk betydelse också deras “mening”.
Jag tror att det är lugnast tillsammans med Woody Allen
Jag menar att det kanske är sant – men vad innebär det egentligen? Vad får det för konsekvenser? Hjälper det oss att förstå livet? Vad skulle inte vara “sociala konstruktioner”? Själva föreställningen om “sociala konstruktioner” är naturligtvis också en “social konstruktion” och jag ser uppenbara faror i att den bottenlösa relativismen öppnar sig.
Tysta tankar 