Förväntningarna inför konserten var ganska uppskruvad och det mytologiserande snacket gick:
– Jag undrar var han bor?
– Vad gör han just nu?
Då kom jag på att den lille mannen som satt i hörnet på Det lilla köket i fredagskväll var misstänkt lik Bob Dylan. Han satt lite bortvänd och nynnade för sig själv på ett ganska förvirrat. Kunde det verkligen ha varit Bob som smitit iväg från SAS Radisson för stt få en lugn stund och njuta av tysk husmanskost?

Annars gjord Håkan Engström sitt bästa för att klä av myten och Claes Fürstenberg sitt för att klä på den.
Håkan vara nöjd med själva konserten – mycket nöjdare än jag som hörde illa. Att sitta långt fram mellan högtalarna öppnar för akustiska äventyr snarare än musikaliska upplevelser. Jag måste nog samla mig för att beskriva mina intryck.
