Jag blev aldrig någon rejvare. Lite för gammal, lite för lat och lite för ointresserad av droger. När jag hör Moby spela House of the blue leaves undrar jag om jag  trots allt inte missade något viktigt?

Livet på Lärarutbildningen är ofta mycket seriöst och ibland har jag  svårt att hålla mig för skratt när studenterna med högtidliga miner säger:
– Som pedagog är det viktigt att tänka på…

Då tänker jag att det finns något i den här uppslukande musiken som skulle kunna luckra upp den normativa traditionen i skolan. När vi i examinationerna försöker beskriva och definiera “lek” med vackra ord och referenser till kurslitteraturen, då  avlägsnar vi oss samtidigt från det som skulle kunna vara lekens kärna.

Går det att tänka sig en lärarutbildning utan böcker?