Jag har försvarat gensusvetares och genuspedagogers existensberättigande i Svd-debatten men nu vet jag inte om det är dags att byta sida.

I Lärarnas tidning framträder Torbjörn Messing med regeringsuppdraget att utreda jämställdhet i skolan. Han är sällsynt förnumstig

Hur bedömer du att medvetenheten om genusfrågorna är ute i skolorna?
– Jag skulle säga att de flesta är mer eller mindre omedvetet inkompetenta.

Med en sådan arrogant inställning förstår jag att genusvetarna lyckas reta gallfeber på etablissemanget.

För mig är det ett större problem att den senaste tidens jämställdhetsutredningar med skola och förskola tycks vara upptagna att argumentera mot en halmdocka:

Tre av fyra lärare i grundskolan är kvinnor. Skulle fler manliga lärare förändra situationen?
– Jag tror inte att pedagogernas kön har så stor betydelse i sig. Både kvinnor och män bidrar till att återskapa eller bryta könsmönster. Det handlar mer om hur medvetna lärarna är. Det är bra med fler manliga lärare om de är genusmedvetna.

Risken att bli beskylld för biologism eller essentialism leder till ett avvisande av männen i skolan – om de inte har passerat nålsögat “att vara genusmedvetna”. Det betyder att de möjligtvis kan komma ifråga som förebilder om de överger den traditionella manligheten som riskerar att bli problematisk och stereotyp i en värld med 95% kvinnor.