Man ska veta att det finns många som har det värre.
Man ska inte använda ordet ”man” i onödan – om man inte försöker dölja vem det egentligen är som bär fram åsikten.
Så…
Jag har tidigare kritiserat Lärarutbildningsutredningens HUT:s syn på IT-frågor och känt mig ganska ensam i mina bekymmer. Därför är det skönt att läs Umeås remissvar. Länk
Nu har jag stora förhoppningar om att Malmö högskola lyckas formulera sig lika väl.
Som förskollärare har jag en ganska kluven inställning till allt som liknar pyssel. På Österlens loppmarknader finns mycket som ligger i gränslandet mellan terapi och kultur.
Min samling av korsstygnstavlor är liten men svårplacerad.
Filmen med tanten som klippte till Mercedesen med handväska är en reklamfilm för IKEA.
Det känns hårt att erkänna hur lurad jag blev – antagligen handlar det om mitt desperata behov av goda sagor där ondskan besegras av den lilla människan.
Jag har haft problem med temat och associerade talet tre med konflikt och obalans. Sedan hittade jag bilder från kyrkan i S.t Olof och treenigheten är väl den fulländade harmonin.
Jag står på kajen utanför min arbetsplats och fotograferar reflektionen av båten Prins Bernhard som Elvis spelade in G.I. Blues på. Den forna Rhenkryssaren ligger på andra sidan hamnbassängen vid Skeppsbron och är numera nyrenoverad restaurang.
Jag misstänker att denna vaga elvisanknytning är det mest sensuella med hela högskolan. Men jag kan ha fel.
Även om jag aldrig kommer att besöka Graceland är båten ett band mellan mig och Elvis. Jag är osäker på hur farlig han var och ser något ganska mjukt bakom uniformen. Elvis som den moderne mannen?
Vad gör jag nu för tiden?
Varför hör jag aldrig av mej?
Det var alldeles för länge sen jag sågs…
Det var de första ord jag sa,
När jag sprang på mig sjäv,
Ute på stan, tidigare idag
Bor jag kvar i samma två?
Vad jobbar jag med?
Jag bubblade av frågor, jag svarade
Sen avbröt jag mej med mitt underbara le’ende
Jag skall veta att jag saknar mej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Jag skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har vaknat mitt i natten utav tystnaden,
Och önskat att jag sov här bredvid mig igen
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mej
Jag lovade att ringa, det skulle bli rätt snart
Jag fick mitt nummer och min nya adress
Sen rusade jag iväg, jag hade bråttom förstås
För bråttom för att hinna se,
Att jag följdes min gång med en förundrad blick
Det fanns så mycket kvar att säga, men jag bara gick
Jag skall veta att jag saknar mej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Jag skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har suttit med vänner, på en stökig restaurang,
Och kommit på mig själv vara nån annan stans
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mej
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mej
Jag förstod aldrig riktigt,
Vad som hände den där gången,
Förutom att allt blev fel
Det fanns så mycket kvar att ge,
Det fanns kärlek mellan mig
Varför packade jag min väska istället för att slåss
Jag skall veta att jag saknar mej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Jag skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag skall veta att jag saknar mej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Jag skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har fått för mej att jag sett mig,
Jag har ropat mitt namn,
Jag har sprungit rakt fram mot en främmande famn
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mej
En del av mitt hjärta
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mej
En del av mitt hjärta…
Lördagspromenad, Alla hjärtans dag, solsken och konsthallsbesök. Tre väldigt olika fotografer varav två lämnar mig oberörd.
Sune Jonssons bilder från Västerbotten drabbar mig med full kraft. Människorna finns i sina miljöer och deras sätt att möta kameran känns fullständigt äkta.
Bilden av pojken som bugar på skolavslutningen är lysande och jag blir nyfiken på skolläraren Constance som verkar vara så mild och fast.
Att vara lärare innebär många möten och ibland undrar jag vem alla dessa studenter är som flimrar förbi i listor och vid föreläsningar. Namn, ansikten och bakom bokstäverna liv fyllda av erfarenheter och förhoppningar.
Jag använder wordle för att synliggöra dem och försöker se mönster i molnet av namn.
Nästa steg är att jag försöker koppla samman namnen med de sociologiska moln som Palme och Broady använder för att beskriva olika studentgrupper.
Alla har någon gång hört fel. I Svd presenteras en ny bok med samlade felhörningar och jag kan knappast svälja frukosten av skratt.
På lärarutbildningen diskuterar vi begreppet reception och grundtanken är att det mest intressanta i kulturprocesser händer i mottagarens huvud och i mötet mellan olika tolkningar. Avsändarens avsikt är oftast ovidkommande. Vi bestämmer oss för en betydelse som verkar meningsfull för oss och sedan biter vi oss fast vid den.
Jag kommer nog att komma på fler exempel under dagen. Har du några roliga felhörningar att dela med dig av?
Kulturutredningen sågar förslaget om att estetiska ämnen stryks som obligatorium i gymnasiet.
”Detta skulle enligt vår uppfattning kunna få allvarliga konsekvenser för gymnasiets förmåga att förmedla estetisk kompetens till alla elever”, skriver Kulturutredningen i sitt betänkande som presenterades på torsdagen.
Jag har tidigare skrivit kritiskt om Lärarutbildningsutredningen HUT:s syn på IT och genus. När det gäller det estetiska fältet är bristen på engagemang och kunskap om möjligt ännu mer himlaskriande.
Det ska bli spännande att se om alliansen kan sy ihop en skol- och kulturpolitik av detta. När Björklund vill förstatliga skolan väljer kulturministern Lena Liljeroth att presentera en utredning som förespråkar ökat kommunalt ansvarstagande.
Att vara lärare handlar ofta om ord och det gäller att ha koll på nyanser. Vi diskuterar livligt skillnaden mellan en toppsnäcka och en kalaspingla. Meningarna går starkt isär.
Jag behöver hjälp att reda en viktig fråga och ber er besvara enkäten!
Dessutom har vi problem med att sätta ord på den manliga motsvarigheten….
Sanna Rayman tar upp viktiga problem inom SFI-undervisningen men kan naturligtvis inte avhålla sig från en sällsynt slapp eftersläng:
Som vanligt alltså. Alla vägar leder till lärarutbildningen, denna kunskapens sorgebarns moder.
Denna gången gäller kritiken ”försörjningen” – alltså mängden lärare som examineras ut. Det är en komplicerad fråga att avpassa antalet platser till antalet sökande och ett förväntat behov. En stor grupp obehöriga befolkar idag SFI.
