En behaglig dam sitter i en gränd i Sienna. Turistgrupperna springer förbi – hon sitter kvar.
Mer tisdagstema
Arkiv för februari, 2009
Tisdagstema – figur
februari 24, 2009Malmös skarpaste hjärnor slår till?
februari 24, 2009
Reepalus förslag om att låta elever betygsätta lärare drar igång och i papperstidningen läser jag vad det är för påståenden som enkäten bygger på. Metodologiskt är det underligt och jag tror varken att avsändaren eller de svarande förstår vad det är som efterfrågas.
Min lärare bryr sig lika mycket om vad jag lärt mig på annat sätt än i skolan
Om läraren varken bryr sig om vad eleven lärt sig hemma eller i skolan – då ska eleven ge betyget 5 (jag håller med fullständigt – glad gubbe)
Min lärare tycker att elever och lärare är lika viktiga
Om läraren tycker att eleverna är mycket viktigare – då bör eleven sätta en 1 (håller inte alls med – sur gubbe)
Suck. Detta var värre än jag trodde.
Lider ni av koskräck?
februari 23, 2009
Nej – men jag lider av en oresonlig rädsla för att årets hjul ska fastna i skarven mellan februari och mars. De tröstlösa väderbakslagen och olidliga slaskanfallen skrämmer mig mer än alla världens kor. Dessutom äter korna maskrosor och avtecknar sig mot horisonten.
Till minne av mitt privatliv
februari 23, 2009Under strecket SvD har i två avsnitt 1 2 diskuterat problemet med att vi lämnar digitala spår efter oss på nätet. Marknadsföringen bygger på vem vi är, vad vi handlat, lyssnat på eller laddat hem.
Jag var länge imponerad över Youtubes förmåga att föreslå spännande filmer och undrade i smyg hur de kunde vara så pricksäkra i sina gisningar om vad jag gillar.
Nu föreslår de att jag ska njuta av Thomas Viehe och Vilse i pannkakan – och då gör jag det!
Att vara lärare är en utsatt position
februari 23, 2009Två nyheter korsar varandra. Länk.
Mittuniversitetet har infört förbud mot att spela in ljud och bild på föreläsningarna. Universitetsledningen har vidtagit åtgärden på grund av lärarnas rädsla att hamna på Youtube. På den populära internetsajten finns mängder av roliga och ibland pinsamma filmsnuttar att beskåda, dock inga med Mittuniversitetets personal.
Den andra handlar om den amerikanska trenden att studenter betygsätter lärare på webbplatsen Studenter tycker till.
Syftet med StudenterTyckerTill.se är att erbjuda studenter oberoende vägledning och möjlighet att göra sina röster hörda.
Jag sitter och försöker förbereda en föreläsning om spel och inser att materialet håller på att växa mig över huvudet och att en del av de 300 studenterna kommer att bli besvikna.
Den grupp som inte har läst igenom de anvisade kunskapsöversikterna undrar antagligen varför jag inte sammanfattar dessa. Bilden av läraren som vägvisare och underlättare är djupt förankrad i studentgruppen. Så antagligen kommer jag att läsa högt ur Medierådets och Ungdomsstyrelsens rapporter.
Den grupp som har läst rapporterna undrar antagligen varför jag ska tala om det som de redan har läst sig till. De förväntar sig en knivskarp och personlig analys som vi utvecklar tillsammans i dialog. Så antagligen kommer jag att försöka föra någon form av samtal trots att flertalet inte känner sig delaktiga.
En tredje grupp är mer nyttoinriktade och mäter en föreläsnings värde i förhållande till dessa användbarhet vid tentan. Då kan jag använda tiden till att ge vinkar om hur examinationen ser ut och hur svaren bedöms.
En fjärde grupp är experter på ämnet och undrar antagligen hur någon som inte ens har tagit sig upp till level 30 i World of Warcraft vågar uttala sig i ämnet. Super Mario och Wiigolf är inga tunga meriter.
Det går säkert att hitta andra grupper jag kommer att göra besvikna – storföreläsningsformen har sina begränsningar och ofta undrar jag om det är försvarbart att samla så många studenter under så storslagna förespeglingar.
Poängen är att jag som lärare måste skiljas från min längtan efter den perfekta utvärderingen. Mina kunskaper om vem studenten är och vad hon behöver är bristfälliga och tanken på att göra alla nöjda riskerar att bli ett omöjligt och kvävande krav. Om jag därtill antyder att många lärare lider av narcissistiska drag och är mycket beroende av bekräftelse så har jag inte sagt för mycket.
Betygsatt och uthängd på Youtube samlar jag ihop resterna av mitt självförtroende och går vidare. Det är aldrig för sent att ge upp.
Tack Elza för tipset
Fototriss – fel sak på fel plats
februari 22, 2009Jag är fel person i fel affär. Skor är inte min grej och foppatofflor klarar jag mig utan. Bilden är från Berlin – skoaffärerna kring Hackeschener Markt är annars sevärda, har jag hört.
Mer felplacerad person – här har jag lyckats hålla mig utanför modeaffären i Florens.
Min karriär som stringstrandtennisspelare i Goa blev lyckligtvis kort och mer fel än så här är svårt att tänka sig.
Mer fototriss
In i väggen – av uttråkning
februari 21, 2009
Att arbeta på högskola innebär ett visst mått av frihet när det gäller arbetstider. Å andra sidan finns det ingen gräns för hur mycket energi det går att lägga ner de olika uppgifterna. Du kan alltid läsa igenom de 40 skrivningarna en gång till för att skydda dig mot den hemska misstanken att din rättning inte är 100 % rättvis. Du kan alltid göra ett VFU-besök till – studenten hade kanske en dålig dag. Du kan alltid engagera dig i det långsiktiga strategiska arbetet ännu mer – någtonstans vilar högar av olästa visionsdokument som skulle kunna förklara vad som är meningen med det hela.
Samtidigt finns det en smygande upplevelse av hotfull tråkighet som några forskare (Wikipedia) nu har satt namnet bored out på och formulerat kriteriefrågor till. Från E24
Så vet du om du är på väg att bli sjuk av understimulans på jobbet
1. Fixar du med privata göromål på arbetstid?
2. Känner du dig understimulerad eller uttråkad?
3. Låtsas du ibland att du jobbar, fastän du i själva verket inte har något att göra?
4. Är du trött och utarbetad på kvällarna, fastän du inte har haft särskilt hög stressnivå under arbetsdagen?
5. Är du missnöjd med det jobb du har?
6. Känner du att ditt arbete inte är riktigt meningsfullt?
7. Skulle du kunna arbeta mer effektivt än vad du gör nu, det vill säga jobba undan uppgifter snabbare?
8. Skulle du hellre göra något annat, men känner att det tar emot, eftersom du kanske skulle tjäna sämre om du bytte?
9. Skickar du privata mejl till dina kolleger under arbetstid?
10. Har du lågt intresse för det du gör på jobbet, eller saknar du helt intresse för dina arbetsuppgifter?
Har du svarat ja på fler än fyra frågor är det enligt Philippe Rothlin och Peter R Werder tecken på att du är understimulerad på jobbet.
Som förskollärare och förälder brukade jag säga att det är bra för barn att ha lite tråkigt ibland. Nu är det dags att pröva teorin på vuxenlivet och mig själv.
Fast jag jag har en del knep att hålla undan ledan.
Den skånska vintern
februari 21, 2009Varma vindar närmar sig från Atlanten – dock driver de ett snöområde framför sig som ska passera Skandinavien under lördagen.
Väderleksrapportens konkretion hjälper mig att få grepp om det som vi kallar skånsk vinter. Jag skyndar mig ut och fotograferar ett översnöat bord. Formen påminner om något – något modernt?
Mer snömagi från Laleh
”Hans framtid är oviss”
februari 20, 2009Kvällsposten ägnar fyra sidor åt att spekulera i Ingvar Oldsberg och Björn Hellbergs ovissa framtider efter På spåret. Medkänslan dryper om texten och skandalen är mer än antydd.
SAAB:s problem får nya proportioner.
”Så länge du vet att du lever”
februari 20, 2009
Helgens ljudspår blir Keith Jarrett Long as you know you are living yours.
Jag gillar känslan av att bli uppsnurrad och bortblåst under trygga former. Här någonstans går min gräns för bredbent frijazz – än så länge.
Pappa-losern och mamma-losern
februari 20, 2009Anna Larsson skriver om mäns oförmåga att ta skapa relationer till sina döttrar och kopplar samman aktuella filmer och böcker med att föreslå en individualiserad delad föräldraförsäkring.
Jag håller med och tänker att då kanske vi slipper alla förvirrade diskussioner om huruvida män bör arbeta i förskolan. Vi har tramsat färdigt nu.
Fredagsfärger – turkos och svart
februari 20, 2009
Jag drömmer mig bort från företagsnedläggningar, IT-definitioner, genusstrider och snöskottning till en marknad i Goa. Där finns alla färger. Till och med en färgblind fotograf hittar rätt ibland – tror jag.
Tidningen Förskolan och genuspedagogik
februari 19, 2009I senaste numret av Tidningen Förskolan (ingen länk) finns en märklig artikel om genuspedagogik som beskriver doktoranden Annette Hellmans arbete kring sambandet mellan genus och lokaler. Mellan de goda råden om observationer och analysera hoppar jag till inför den oblyga normativiteten.
”Lokalernas utformning betyder inte att Anette tycker att förskolans tradition med en hemlik miljö behöver vara något negativt ur ett genusperspektiv”
Även med en dubbel negation är det svårt att inte se detta som en hyllning till de stolta kvinnligt kodade rötterna.
Vi som ser ”hemlikheten” som en besvärande omständighet – hur ska vi beskrivas? Störande moment i trivseln?
Den retoriska frågan om ”Varför skulle inte detta kunna vara bra?” antyder i mina öron att forskaren bedriver en kampanj för något som ligger nära de privata intressena. I en tid när heminredingsprogrammen breder ut sig är det väl rimligt att även genusforskaren får dra sitt strå till stacken.
”Förskolan ses ofta som en kvinnlig miljö”
Passiva verbformer används som härskarteknik när subjektet inte vill tala rakt ut. Jag skulle uppskatta om Hellman tog ställning till påståendet.
”Hos vissa finns det en tanke om att denna kvinnlighet behöver kompenseras med män – gärna manliga män”
Vilka ”vissa” är det som är så föraktliga att Hellman inte ens vill ta deras namn i munnen utan nöjer sig med att förlöjliga dem genom att tillmäta dem förvrängda kompensatoriska teorier?
”Risken finns då att det bara förstärker könsrollerna hos personalen”
Ja – med en kompensatorisk hållning och statisk syn på genus är risken stor för detta.
Men utifrån ett konflikt- och utvecklingsperspektiv med tydliga positioner och gemensamma diskussioner är chansen stor att det faktiskt går att förändra bilden av förskolan som en statisk omsorgskultur, präglad av traditionella kvinnliga värderingar.
Under tiden marginaliseras de män som försöker tränga sig in i förskolan. I Hellmans världbild är förskolan inte könsneutral – det är kolonialiserad mark värd att bevaka mot inkräktare.
Det är något väldigt tryggt med det här förhållningssättet.
Rosengård, Dallas och Behrang
februari 19, 2009Det har varit svåra veckor för medierna. Den tokiga rapporten om islamiseringen av Rosengård tillsammans med de rasistiska polisuttalandena har fått landets alla tidningar och tevekanaler att vända blicken mot Malmö.
Behovet av en lagom arg, lagom välformulerad, lagom svartmuskig, lagom musikalisk och samarbetsvillig invandrare har varit stort. Därför är det inte konstigt att Behrang Miri (hemsidan) har dykt upp i varenda tevesoffa och debattprogram den senaste veckan. Tyvärr är rollerna oändligt förutsägbara och replikskiftena känns som vore de huggna i sten.
I gårdagens Ekdahl var det dags igen. Anklagelserna slungas mot politiker som vill diskutera möjligheterna att återkalla medborgarskap som utfärdats på falska grunder avfärdas som ”att fiska i grumligt vatten” och ” en fullständig avsaknad av empati”. I det här uppskruvade tonläget bevakas rollerna in i framtiden.
De onda svenska politikerna som inte fattar – och den gode Behrang Miri som genom sin organisation RGRA (Rörelsens gatans röst och ansikte) formulerar invandrarnas position.
Det är möjligt att Rosengård behöver den här typen av symbolfigurer och att det finns utrymme för en ny mediehjälte vid sidan om Dallas – men det är ingen riskfri väg. Gunstlingen hotar att bli förutsägbar och utsliten innan månadsskiftet. Då spottar media ut honom och snokar upp någon ny figur att utnyttja.
Det kanske är dags för en kvinna?
Elvisisosis
februari 18, 2009
I den mörka delen av bilden skymtar reflektioner från den berömda elvisbåten. Ibland gungar isflaken förföriskt och elvislikt.
Jag tänker att is är något fast och beständigt men utsikten från mitt arbetsfönster visar motsatsen. I en tid när Maud Olofsson representerar det sista hoppet för svensk bilindustri väljer jag att tro på Elvis.
Allt rör sig.
