Tidningen Förskolan och genuspedagogik

I senaste numret av Tidningen Förskolan (ingen länk) finns en märklig artikel om genuspedagogik som beskriver doktoranden Annette Hellmans arbete kring sambandet mellan genus och lokaler. Mellan de goda råden om observationer och analysera hoppar jag till inför den oblyga normativiteten.

ros2“Lokalernas utformning betyder inte att Anette tycker att förskolans tradition med en hemlik miljö behöver vara något negativt ur ett genusperspektiv”

Även med en dubbel negation är det svårt att inte se detta som en hyllning till de stolta kvinnligt kodade rötterna.

Vi som ser “hemlikheten” som en besvärande omständighet – hur ska vi beskrivas? Störande moment i trivseln?

Den retoriska frågan om “Varför skulle inte detta kunna vara bra?” antyder i mina öron att forskaren bedriver en kampanj för något som ligger nära de privata intressena. I en tid när heminredingsprogrammen breder ut sig är det väl rimligt att även genusforskaren får dra sitt strå till stacken.

“Förskolan ses ofta som en kvinnlig miljö”

Passiva verbformer används som härskarteknik när subjektet inte vill tala rakt ut. Jag skulle uppskatta om Hellman tog ställning till påståendet.

“Hos vissa finns det en tanke om att denna kvinnlighet behöver kompenseras med män – gärna manliga män”

Vilka “vissa” är det som är så föraktliga att Hellman inte ens vill ta deras namn i munnen utan nöjer sig med att förlöjliga dem genom att tillmäta dem förvrängda kompensatoriska teorier?

“Risken finns då att det bara förstärker könsrollerna hos personalen”

Ja – med en kompensatorisk hållning och statisk syn på genus är risken stor för detta.

Men utifrån ett konflikt- och utvecklingsperspektiv med tydliga positioner och gemensamma diskussioner är chansen stor att det faktiskt går att förändra bilden av förskolan som en statisk omsorgskultur, präglad av traditionella kvinnliga värderingar.

Under tiden marginaliseras de män som försöker tränga sig in i förskolan. I Hellmans världbild är förskolan inte könsneutral – det är kolonialiserad mark värd att bevaka mot inkräktare.

Det är något väldigt tryggt med det här förhållningssättet.

Rosengård, Dallas och Behrang

Det har varit svåra veckor för medierna. Den tokiga rapporten om islamiseringen av Rosengård tillsammans med de rasistiska polisuttalandena har fått landets alla tidningar och tevekanaler att vända blicken mot Malmö.

rosBehovet av en lagom arg, lagom välformulerad, lagom svartmuskig, lagom musikalisk och samarbetsvillig invandrare har varit stort. Därför är det inte konstigt att Behrang Miri (hemsidan) har dykt upp i varenda tevesoffa och debattprogram den senaste veckan. Tyvärr är rollerna oändligt förutsägbara och replikskiftena känns som vore de huggna i sten.

I gårdagens Ekdahl var det dags igen. Anklagelserna slungas mot politiker som vill diskutera möjligheterna att återkalla medborgarskap som utfärdats på falska grunder avfärdas som “att fiska i grumligt vatten” och ” en fullständig avsaknad av empati”. I det här uppskruvade tonläget bevakas rollerna in i framtiden.

De onda svenska politikerna som inte fattar – och den gode Behrang Miri som genom sin organisation RGRA (Rörelsens gatans röst och ansikte) formulerar invandrarnas position.

Det är möjligt att Rosengård behöver den här typen av symbolfigurer och att det finns utrymme för en ny mediehjälte vid sidan om Dallas – men det är ingen riskfri väg. Gunstlingen hotar att bli förutsägbar och utsliten innan månadsskiftet. Då spottar media ut honom och snokar upp någon ny figur att utnyttja.

Det kanske är dags för en kvinna?

Bloggar om Behrang

Lärarnas tidning idag

16200 träffar på Google