I terminsskarven försöker jag samla ihop trådar som handlar om framtiden och digitalkompetens. Lärarutbildningens kunskapsbegrepp känns mer än opålitligt och nu gäller det att formulera egna bärkraftiga visioner. Stefan Pålsson beskriver inspirerande exempel från USA och jag försöker mobilisera någon form av entusiasm inför dessa möjligheter till förändringar av utbildning. Det går – så där.
Jag har svårigheter att hitta den riktiga arbetsglädjen och tröstar mig med att enligt Stiernhjelm drabbade samma öde även självaste Hercules. I en dikt från 1658 beskrivs den unge hjältens möte med Fru Lusta och hennes tre döttrar Lättja, Kättja och Flättja. (Jo – den okynnige sonen Ruus finns också med)
Det är en lysande text och jag tråcklar mig igenom de glödande alliterationerna med andäktig beundran.
HERCULES arla stod upp/ en morgon/ i första sin ungdom/
fuller av ångst/ och twijk/ huru han sitt lefwerne böria
Skulle/ däraf han Prijs kunde vinna/ medh tijden/ och Ähra.
I thet han altså går uti tankar/ och högste bekymber;
Trippar ett artigt Wijf/ doch lätt af later/ och anseend/
Til honom an; blomerad i margfals-färgade kläder;
Glimmand” i Pärlor/ och Gull; och gnistrand” i dyrbare Stenar;
Skön aff Anlete; men (som syntes) sminkad/ och färgad;
Som een drijwa snö-hwijt/ medh rosen-färgade kinner;
Käck-ögd/ diärf utaf upsyn; af huld war hon fyllig och frodig
Gull-gåhl-blänkiandes håår/ bekrönt medh Roser i Pärlor.
LUSTA war hennes namn/ wijdt-dyrkat i werldennes ändar.
Dänne war intet alleen; Hon kom med tree siine Döttrar/
Samt sin Son/ dera broder/ här-an/ i sådana lynde:
Een war tröger å foot; half-sofwande/ gäspande/ tung-lynt/
Owulin i sin drätt/ obörstad/ och solkot i Klädom;
Doch war Hon illa beprydd med en krantz aff Swimmel/ och Walmog.
Hon baar ett hyend” in-under en arm/ och Kårt-spel i handen;
Koxade kring hwar hon foor/ och klådde gemeenliga fingren.
LÄTTJA war hennes namn/ af Moderen ärnat i waggan.
Andre war Moor-lijk/ dristig/ och kön/ med mysande munne;
Hwärfde sijn” plijr-ögon om/ med lekande/ lockande later;
Ehwar hon gick/ drog hon å sig hwars-mans ögon och ålijt;
Klädd war hon i fijnt Skijr; att hon synts hwart klädd/ eller oklädd.
Swan-hwijtan hals/ där-å spelande rings-wijs-krusade Låckar;
Tittarne tittade fram utu floret/ och half-bare brösten.
Gilliand” i lönliga wijs/ och puffande/ pyste til älskog.
Hon had” ett Eld-fyre på sijn hand/ Stål/ tunder/ och flinta.
KÄTTJA war hennes egentlige namn/ kär-älskelig allom.
Sälsynt af Anlete war den yngst” af dässe tree Systrar:
Ett öga greet; med det andre då loog hon; snart war hon effterst/
Snart war hon för-åt i tripp-trapp/ snäller och dans-wijg å fotom.
Hon war klädd upå Fransk/ där-å alt war brokot/ och krokot;
Ringat/ och slingat i kors; med frantzar i lyckior/ och nyckior/
Pappat/ och knappat i längd/ och i bredd; med spitsar/ och litsor:
Rundt omkring/ och i ring/ ala-mode, beflittrat/ och splittrat.
Hon baar opå sijn hand ett seglande Skep/ utan Styre.
FLÄTTJA hon heet; är myckit afhållin af mäste wår Ungdom.
Jämt henne/ kom där ock wältande fram en stinner en Sälle;
Fnyste och pyste så mädan han gick/ han rullade foot-lös/
Som ett Marsvijn här-an; war brusande röder/ och dropp-ögd;
Han baar en Krantz å sitt höfd/ infletad’t i reefwor med humble-
Tuppor all om bewefd/ bland frisk-dagg-drypande drufvor;
Glas haden i sijn hand/ och een brinnande Lunta kring armen/
Samt där-in-under/ en rulla Tabak; och pijpor i krantzen.
Så kommen an/ och dänne war Tärnorna lijflige broder/
RUUS heeter han; är en lustig i laag/ tijd-kortelig Hanse.
(RAPP war dänne gång inte där hoos/ war ute på wärfning)
Dänne war LUSTAS fölgd/ och pracht uti bunad/ och Hofsind,
Effter en ährbödig ögn-laat/ hand-kyss/ och wyrdliga knä-bugt/
Böriar hon ett sött Taal/ på sätt/ som föllier/ af ordom:
HERCULES/ stålt af modh; af blod Hög-ädeler Herre/
Hwad för en ångst/ och qwal/ är den ditt hierta betungar?
Hwad för twijkan är i din Hug? Beskoda din Ungdoms-
blomster/ och åhr; dijn färga/ din hy/ dijne blysande kinner;
Pröfwa dijn ögons macht/ din oförlijklige fägring/
Älskad/ och önskad utaf de wäniste Jungfrur i Landet.
Tag dijne gåfwor i acht/ mädan Åhren/ och dagarne lijda;
Sätt dijne krafter i bruk/ förr-än Åldren/ och grå-håren yppas.
Tänck; här är inte bestånd i Werlden; och alt är i loppet:
Såsom en Eld/ en Ström/ ett Glas/ ett Gräs/ och een Blomma;
Brinner/ och Rinner/ och Skijn/ och Grönskas/ och Blomstras/ om affton;
Men fins Släckt/ Stild/ Bräckt/ och Torkat/ och Wissnat/ om morgon:
Altså Menniskio-lijff/ som röök förswinner i Wädret.
Heel/ i dag/ och sund; frisk/ lustig/ fager/ och röder.
Döden molmar i mull/ alt hwadh här glimmar/ och gläntsar;
Döden kastar å kull/ alt hwad här yppert/ och högt är;
Döden knossar i kraas alt hwad här krafft har/ och heelt är;
Döden trampar i träck/ alt hwad här fagert/ och fijnt är;
Döden dwäler i dwalm/ alt hwad här lefnat/ och lijf har;
Döden raffar å wäg/ alt hwad här achtas/ och älskas;
Döden sielfwer är INTET/ och gör all ting til ALS-INTET.
Läs den spännande fortsättningen här
Jag och min orkester har ibland glädjen att få spela till dans. Då får jag utlopp för alla dominanta sidor och ofta har vi lika roligt som de dansande. Tanken är att med en fast ledning kan t.o.m. ringlekar bli en behaglig upplevelse.
