Är detta en seriös uppgift?

Livet som lärarutbildare är skiftande. En stor del av tiden går ut på att klargöra mål och examinationsformer. Vi lägger ner massor av energi på att förklara vad som är obligatoriskt och vilka kriterier det är som gäller vid bedömning.

Jag har en (inte så hemlig) dröm om att undervisningen skulle styras mer av lust och nyfikenhet. Tillsammans skulle lärare och studenter närma sig ett område och ställa utmanande frågor som kanske kunde göra skolan till en bättre plats.

Denna vecka arbetar studenterna med att skriva reportage under handledning av Tidningen i skolan. Tanken är att de ska få upplevelser som vi bearbetar i  kursen som handlar om de svåra begreppen lek, kultur och kommunikation. Samtidigt tränar vi  en annan skrivform än den vetenskapliga och diskuterar  medias roll i samhället. Jo – det finns en baktanke om att arbeta med skoltidning eller skolblogg i framtiden också.

Men, men, men – det finns inga kriterier för bedömning av resultatet och det står inte i kursguiden att momentet är obligatoriskt eller examinerande. Jag tror att utmaningen blir större när studenterna inser att de skriver en text som många kommer läsa och försöker tona ner lärarbedömningens betydelse. De förväntas tänka själv och hitta sina egna drivkrafter.

Jag får ett telefonsamtal från en student som sätter myror i huvudet på mig

S: Är detta en seriös uppgift?

M: Jo det tänker jag att det är…

S: Jag menar – är den riktigt seriös?

M: Jo – jag är väldigt seriös och tror ni kan lära er mycket…

S: Jamen är det säkert att den är seriös?

M: Jag vet inte hur seriös du är…

S: Vad vill ni att vi ska lära oss?

M: Jag känner ju inte dig så jag har svårt att tala om exakt vad du vill eller behöver lära dig – men jag tror att du kan göra nyttiga erfarenheter under veckan…

Till sist kryper det fram att studenten vill veta om uppgiften är obligatorisk och hur jag tänker belöna de duktiga och straffa dem som slarvar. Jag förklarar att detta kallas undervisning eller lärandetillfälle och att kursens examinerande moment finns beskrivna i kursguiden.

I luren hör jag en besviken suck som jag har svårt att tolka – tänk om studenten har ansträngt sig i onödan?

escher

Min lilla fula fot är bra att ha i jenka-ka

Redan Birgitta Andersson konstaterade att “man ska vara glad för fötter” – annars hade man ju inte nått ner till golvet.

Jag ska vikariera som musiklärare några veckor och funderar över vilka danser jag vill lära ut. Kanske handlar det mer om att väcka kropps- och rörelseglädje, men jag tänker att en lärare bör ha ett lager av danser att använda efter behov. Om inte annat är det ett bra tillfälle att öva ledarskap.

I grunden ligger bilden av dansen som gemenskap och för mig lyser minnet av att vi dansade jenka på släktfesterna. Därför skrev jag texten till Hans Holms sång Min lilla fula fot och är glad över att en gång i livet få använda ordet jenkalänka.

Nancy Sinatra har andra tankar om vad hon ska bruka sina fötter till. Jag gillar kläderna och dansen. Kanske går sången att använda i undervisningen…