Naturen erbjuder en stor variation av metaforer för själsliga tillstånd. Den halvruttna pålen, som är fylld av rundslipade stenar, tror jag beskriver någonting om förhållandet mellan hårt/mjukt och inre/yttre. Kanske handlar det om att hålla ihop något värdefullt och stå pall för yttre påfrestningar.
Mina studenter skriver hemtenta om uppväxtvillkor, identitetsskapande, sampel och utvecklingsmöjligheter. De förväntas använda en vetenskaplig terminologi. Jag tror att de skulle kunna ha användning av John Donnes samlade verk. Ibland kommer poesin närmare sanningen.
Nu tar jag en paus från den överhettade naturromantiken och försöker skaka liv i några andra sidor av mig.

