Jag tror att Joseph Heller en gång i en intervju förklarar att han kunde lägga ett år på de första raderna i en roman. Antagligen är han medveten om anslagets betydelse och jag tror att han har en poäng. Själv har jag bedövande svårt att ta mig in i romaner med tråkig första mening.

Patrik Svensson (ingen länk) presenterar i Sydsvenskan Pontus Lundkvist nya bok Okända djur och citerar inledningen:

Mannen i biljettluckan hade en min som sa att det här med att ta på sig ett par godistrosor bara för att man inte längre hade några kalsonger rena inte var en så bra idé längre.

Nog väcker denna inledning nyfikenhet!

Vilken romaninledning tycker ni är bäst?