Lärarutbildningsutredningen presenterades idag. Medierna (TT) valde att lägga fokus på det populistiska och ganska okontroversiella förslaget om antagningstester för blivande lärare. Det är ingen ny tanke – tidigare har den hindrats av juridiska skäl. Det är ett förslag som mycket väl ryms inom nuvarande utbildnings ramar.
Franke förespeglar på lösa grunder färre avbrott och höjd status.
Jag tror också att intervjuer kan vara en bra – men ytterst dyr åtgärd om den ska genomföras på ett rättssäkert sätt. Kriterierna vid dessa gallringar misstänker jag skulle gynna en traditionell typ av lärare.
Jag möter omogna artonåringar som under sin utbildning förvandlas till underbara lärare. Deras utveckling är på många plan oförutsägbar, m-e-n rätt erfarenheter, rätt undervisning och rätt personlighet kan göra underverk. Den största och svåraste förändringen är att försöka befria dem från gymnasieskolans nervösa ledtrådssökning och ge dem självförtroende att våga tänka själv. För att bli bra lärare måste de befrias från sina tidigare skolerfarenheter och föreställningar om rätt eller fel.
Alternativet är essentialistiskt: VISSA ÄR FÖDDA TILL LÄRARE! Frågan är då varför de ska gå fyra år på en utbildning?
Tysta tankar 