Jag vikarierar för en kollega och har glädjen att få delta i ett seminarium om boken Utanförskap och gemenskap.

Studenterna  presenterar sina tankar om Förintelsen och diskuterar hur händelsen kan bearbetas i skolan. Vi är ganska överens om att det är underligt att historien läses kronologiskt och det tycks vara vanligt att världskriget behandlas i högstadiet. Alldleles för sent tänker jag!

Under lågstadiet tror jag att det hör till god svensk skoltradition att tugga sig fram från Big Bang (varför läser barnen om detta som jag inte förstår?) till vikingatiden. Jag tror inte det finns stöd i kursplaner för detta. Det lär vara ett arv från LGr62.

Möjligheterna att föra moraliska diskussioner utifrån förintelsen tror jag är små i dagens skola. Kanske vill en del lärare att det ska vara så. Låt oss hellre prata om trevliga saker.

Många studenter tycker att det var viktigt att bjuda in överlevande – jag tror att vi måste hitta andra sätt att föra kunskapen vidare.

Jag har tidigare visat bilder från Judiska museét i Berlin. Rummet med skallarna av järn är fysiskt plågsamt. Det är tillåtet att gå på huvudena. Känslan är ohygglig – det klirrande knakande ljudet hänger kvar.  Vi vandrar på liken.

Klickbar bild: