Göran Skytte har varit på rivieran och träffat en stilig, välklädd och bildad kvinna som dessutom velat köpa hans bok och varit intresserad av andlig bildning. Ur denna vardagliga ickehändelse lyckas Skytte skriva en krönika som svingar vilt åt alla håll. Först en rasande uppgörelse med den politiska korrektheten och därefter de slentrianmässiga slängarna mot sossarna som svenska dagbladets läsare tycks hysa en outtröttlig kärlek till.

I politiskt korrekt svensk uppfattning är dessa människor svikare. I vissa kretsar anser man det vara näst intill moraliskt förkastligt att bo ”utomlands”, särskilt om man inte är okritisk mot det svenska ­systemet.

Till sist förstår jag vem det är som Don Quixote rider ut mot. Det är den fördomsfulle och rädde forne  vänsterpojken Göran Skytte som är offret för alla dessa ironier och efterslängar. Frågan är varför han besvärar oss med sin egen uppgörelse.