Vad tror du på?

Ibland är jag rädd att mina kritiska sidor tar över. Det är lätt att glida in i en genomskådande negativ position som sågar stort och smått. Därför kanske det är på tiden att jag avslöjar vad jag verkligen tror på inom pedagogiken.

Jag tror på det inifrånstyrda lärandet. Lusten att pröva och viljan att kämpa sig igenom svårigheter är för mig den högsta formen av undervisning och de skickligaste pedagogerna är de som skapar förutsättningar för utmaningar och har vett att hålla sig undan när det verkligen händer.

Idag smyckar pedagoger skolor och förskolors väggar med vackra bilder. Jag vill se prov på ansträngning och målmedvetenhet hos barnen – inte dessa dekorativa bilder som smickrar personalens fåfänga: “Se så fin verksamhet vi har och se så fina bilder barnen har gjort”.

Filmen är mitt manifest – den sammanfattar allt jag tror på:

alternativ länk

Tack till Anne-Marie som gav mig impulsen

Mänskliga tillkortakommanden

Jag läser om en ny antologi kring fejkade orgasmer och känner mig mer än lovligt oinsatt (vad jag vet!) Samtidigt är det oerhört provocerande att tänka tanken fullt ut.

– Om det är möjligt att ljuga i dessa situationer – vad finns det då kvar att tro på

Det roligaste avsnittet i Seinfeld tycker jag är då Elaine avslöjar för Jerry att det faktiskt aldrig gick för henne under deras förhållande. Kontrollmänniskan Jerry förvandlas till en drypande studie i förnedring och han bönfaller om att få en sista chans att visa sin förmåga att tillfredställa henne.

Antologin består av kvinnliga röster – någon borde skriva ett manligt svar. Hur är det att utsättas för dessa lögner? Jerrys reaktion ger en ledtråd.

Annars klarade jag mig bara hyfsat på Svenska dagbladets Seinfeldtest. Jag är ingen fullfjädrad nörd. Än.