Jag sitter och försöker bedöma tentor och en av frågorna handlar om att diskutera vad vi menar med en god lärare. Många studenter har starkt normativa uppfattningar om hur en bra lärare ska vara – en del lyckas knyta an till teorier om lärande och egna erfarenheter.

Jag funderar över om det är en bra uppgift och tänker att det är farligt att romantisera vissa egenskaper och förhållningssätt – men att det är ännu farligare att inte våga ha ideal. Även om de är bundna till en viss tid och miljö.

Min egen hjälte är biologiläraren Stig Erberth som på förskoleseminariet smittade många av oss med en livslång kärlek till naturen. Inget smådjur var för litet eller oansenligt för att inte omfamnas av hans entusiasm och visdom. Ämneskunskap, engagemang, människointresse och pedagogik möttes i skön förening.

30 år senare när jag är ute i naturen tänker jag:
– Vad skulle Stig ha berättat om det här bladet?

I måndags spelade jag på sommarkaffe för pensionärer på Lärarutbildningen. Många legender träffades och bytte minnen. Jag är stolt över att få vara en del av detta men skäms lite över att jag inte han hälsa på Stig.