Din skugga stannar kvar

Min blyga sida har tidigar hindrat mig från att publicera bilder på mig själv. Nu har jag kommit ut och inser att anden inte går att stoppa tillbaka i flaskan. Ett sätt  att göra narcissismen mindre plågsam är att avbilda speglingar och skuggor  av jaget. Det är liksom inte jag – fast ändå

Jag tänker att det borde vara omöjligt att skämmas för sin skugga – men när jag ser bilden minns  jag tiden när  jag ville att mina knän skulle se ut som Stålmannens eller Batmans. Inte  som två  lösa bulor på smala pinnar.

Nu inser jag att knän faktiskt behövs för att hålla ihop lårben och skenben. Äntligen vuxen.

Min feminina sida

Jag funderar över manligt och kvinnligt beteende. I bloggvärlden är det ganska tydligt att det finns mönster för hur män och kvinnor framträder. På fotosidan Tisdagstema är 90 % av deltagarna kvinnor och en stor del av bilderna är från den egna trädgården. Jag tänker att min blogg ska vara en intellektuell och politisk arena för djup och allvar – inte en plats för fåniga blommor.

Nu har det hänt. Rhodendendron blommar och jag står stolt framför busken. Som det kan bli.