Jag hittade bloggen IT & Etik och blev glad över Jan Svärdhagens Powerpoint om Web 2.0 och Pedagogik 2.0.
Den skäms jag inte för att låna – det är liksom det som är budskapet!
Arkiv för april, 2008
Web 2.0
april 29, 2008Fantasilöshet – visionströtthet
april 29, 2008
Jag funderar över Yngve Wallins påstående i sin blogg på KK-stiftelsens webbplats och tar mig friheten att citera utförligt:
Den uppmärksamme har kanske lagt märke till att det har varit tomt i den här bloggen ett tag. Egentligen ger det en ganska bra bild av läget när det gäller visioner för framtidens lärande i Sverige i dag, tomt – och tyst. Jag undrar vilka konsekvenser den här fantasilösheten kan tänkas få på lite sikt.
Förutom den underliga slutsatsen att en tom blogg skulle vara ett symptom på fantasilöshet i landet reser texten intressanta frågor. KK-stiftelsen har länge haft en central position i arbetet med att utveckla intresset för ny teknik och förhoppningarna på att det ska rulla på av sig själv tycks komma på skam. Blicken vänds tillbaka mot en tid då det tycktes vara möjligt att verkligen leda skolor genom visioner (och mycket pengar). Idag beskriver Wallin situationen som att vi lider av brist på visioner.
” …det är hög tid att vi åter höjer blicken och börjar diskutera vad den här idéfattigdomen och bristen på framtidsvisioner kan få för konsekvenser.”
Jag tror att denna längtan efter visioner och framtidsentusiasm delvis är ett uttryck för ett främlingsskap inför ett nytt landskap. Vi har en situation där utvecklingen inte är förutsägbar och styrbar på samma sätt som tidigare då det ofta fanns en övertro på tekniska lösningar och massiva utbildningsinsatser.
Idag har de flesta studenter på landets lärarutbildningar högre digital kompetens än lärarna – och det behöver inte vara dåligt. Bilden av att leda utveckling och implementera teknik hos den okunniga massan är lite farlig eftersom den hindrar oss att se vilka kompetenser som redan finns hos barn, ungdomar och studenter.
Utmaningen idag är snarare att ta vara på och utmana dessa krafter inom skolans ramar, än att ”visionera” fram något nytt.
På Malmö högskola har det länge talats om en portal som skulle ha alla funktioner – idag har även teknikerna insett att tiden för den typen av heltäckande webblösningar är förbi. Studenterna vill inte tvingas in i färdigbyggda system när de redan har byggt upp andra sätt att kommunicera. Om de heter MSN, Lunarstorm eller Facebook idag – ja då heter det något annat i morgon.
I den moderna visionen byggdes köpcentrum i alla förorter. De boende skulle inte behöva lämna sitt område. Detta var ett uttryck för den moderna visionen om det goda samhället som skapar den perfekta servicen åt medborgaren. Idag står många av dessa torg övergivna – trots den goda visionen om kommunala mötesplatser.
Kanske en del av IT-romantikens visioner riskerar att hamna i samma kategori på historiens sophög?
P.S. Att både de finska och danska exemplen kan vara inspirerande är en annan historia.
Oförutsägbar minimalism
april 28, 2008Jag är rätt kass på att komma iväg på bio och det finns verkligen ingen ursäkt när man bor mitt i stan och inte har småbarn. Förlåt, färlåt.
Nu har jag lyckats se en bra film och vill gärna tipsa om Once 1 DN SvD
Kritikerna är lindrigt talat inte överens om huruvida det är en bra film, men för mig som är en obotlig romantiker är det bara vackert och underbart. Lyckliga slut är inte allt.
Vad är det jag tittar på?
april 28, 2008När jag gick i skolan var det vanligt med ett moment som hette ”Vad var det jag läste?”. Ofta handlade om ganska fyrkantig träning i att återberätta historier och plocka ut fakta – mer sällan om huruvida berättelsen hade något med verkliga händelser att göra. (Då gällde en annan klassiker: ”Ögonvittnen berättar”)
När jag ser nedanstående film är frågan av mer kunskapsteoretisk karaktär. Vad är det jag tittar på?
Musik och historia
april 28, 2008Jag förbereder en föreläsning om hur man kan använda musik i historieundervisning och har en del bra exempel på sånger som beskriver händelser.
Svårare är det att förstå hur musikens funktion har skiftat genom tiderna. Det finns få exempel på folkliga melodier som bevarats och fokus hamnar lätt på de noterade sångerna. Som tur är har Mel Brooks gett oss en förklaring på musikens uppkomst i ett primitivt samhälle. (efter sju minuter kommer musikavsnittet)
Har ni några tips till blivande lärare som skulle kunna göra historieämnet mer levande?
Oj, vilken värld mina föräldrar gav mig
april 25, 2008Nu är det tre veckor sedan jag såg Rufus Wainwright i Ystad. Jag har nästan tappat känslan från konserten då chefen låter musiken flöda över kontorslandskapet. Jag är tillbaka.
Vilken tur att vi inte sitter i burar, och så bra att alla inte använder hörlurar! Fredageftermiddagar är viktiga – vi har en egen tolkning av ”casual” och nu är jag redo för ledighet. Mer än redo.
Om att bedöma studenter
april 25, 2008Jag har haft några intensiva veckor med studentbesök i den verksamhetsförlagda delen av deras fjärde termin i lärarutbildningen. Nu ska trådarna knytas samman och min roll som mentor blir allt mer problematisk. Den dubbla uppgiften som stöd och betygsättare är komplicerad och jag tänker att studenterna har rätt att veta vilken Mats det är som besöker dem. Den vänlige och uppmuntrande mentorn eller den dömande och betygssättande anonyma och sorterande makten?
En förutsättning för att kommunikationen ska fungera är att vi har en gemensam grund i tolkningen av kriterierna för bedömning av deras prestationer. Helst ska jag även ha ett eget upplevt underlag – jag vill alltså ha sett studenten undervisa. Dessutom är handledarna och arbetslaget viktiga samtalspartner i en värdig bedömningsprocess.
Särskilt svårt tycker jag att gränsen mellan G och VG är. Det är lätt att hamna i en defensiv position där jag förväntas peka på brister hos de studenter som inte får betyget VG. Så här ser mitt redskap ut:
För Väl godkänd efter den andra terminen med VFT i lärarutbildning 90/180hp (termin 2resp. 4) ska studenten
• utifrån lärandeteori kritiskt kunna reflektera över och värdera sin praktik och lärarroll samt formulera tydliga och välgrundande slutsatser för den egna utvecklingen
• självständigt kunna planera och leda verksamheten på ett tydligt och demokratiskt sätt utifrån verksamhetens mål och relevanta och goda ämneskunskaper samt med beaktande av olika barns/elevers intressen, förmågor och behov
• på ett ansvarsfullt sätt visa förmåga att kommunicera och samverka med verksamhetens/skolans barn/elever och personal och reflektera över vad som sker i denna samverkan
När jag diskuterar med studenterna upptäcker jag att det finns en lucka i formuleringarna. Instinktivt vill jag belöna hantverket som ligger i att skapa energi, nyfikenhet och lust i undervisningen. Jag har alltså en mer eller mindre medveten bild av något som skulle kunna kallas ”den goda lektionen” där jag letar efter mystiska kvaliteter som omedelbarhet, flexibilitet, inlevelseförmåga ja till och med karisma…
Idag inser jag att detta ”hantverkskunnande” inte är centralt i de formuleringar jag förväntas använda. I stället är det den reflekterande förmågan som står i centrum.
Ständigt – alltid.
Å andra sidan går det inte att värja sig ifrån tanken att mina egna föreställningar om ”god undervisning” kan vara ganska grumliga och fyllda av dold normativitet – samtidigt som jag talar om att studenten ska hitta sin egen stil och personlighet.
Skönt att det är helg!
Charlie – livskunskap
april 24, 2008
Jag är misstänksam mot alla program och metoder som ska lära barn att vara snälla mot varandra. Men jag kan inte låta bli att bli stolt när Lärarnas tidning skriver om mina gamla kolleger på Östra Fäladens förskola som arbetar med Charliemetoden. Det känns äkta och jag vet att boken Hjärtestunder används på många förskolor.
Myndigheten för Skolutveckling har valt andra metoder i sin kampanj mot mobbning. Jan Björklund har som vanligt otur när han tänker och talet om evidensbasering är mest trams. Försöken att tillämpa en naturvetenskaplig terminologi på ett komplext problem är dömt att misslyckas och i värsta fall kan det leda till att pedagoger verkligen litar mer på metoden än på sina egna erfarenheter.
Vad säger man?
april 24, 2008Det här med talangjakter är påfrestande – och fullständigt oemotståndligt när det gäller mobbade barn som får revansch.
Jag ger mig och blir minst lika rörd som publiken.
Arg, argare, argast
april 24, 2008Jag är lite tagen över vilket fantastiskt stöd Zenits verksamhet har. De 130 personer som har skrivit under uppropet uttrycker sina tankar kraftfullt och jag inser att Zenit är en resurs för hela Skåne.
Därför blir det underligt att det inte finns något egentligt politiskt motstånd mot nedläggningen. Samma politiker som viftar med mångfaldsflaggor, fairtradecertifikat och globaliseringsbroschyrer – de är märkvärdigt tysta.
Alla är överens om att Zenit behövs men ingen vill betala. SIDAS motiveringar är bara pinsamma och lyckas inte dölja att det är en politisk markering. Utredningen bakom beslutet är bedrövlig och tanken på att barn idag är trötta på spel … Ja, vilka barn har de frågat?
Men det kanske är dags att skiljas från tanken på staten som ansvarstagande aktör i moraliska frågor? Det gick snabbt – men var inte helt smärtfritt.
Nu står hoppet till kommun, region och näringsliv. I skön förening.
Söktryck – snabbstatistik
april 23, 2008
Jag har varit lite låg den senaste tiden och bekymrat mig över att Högskoleverkets granskning av lärarutbildningen tillsammans med regeringens och LR:s hets mot skolan skulle resultera i få ansökningar till höstens utbildningar.
Jag hade fel och är glad över att få möjlighet att utveckla en attraktiv utbildning. Läs mer.
Tisdagstema – naturmaterial
april 22, 2008Veckans ord var lurigt – men nog är cement något väldigt naturligt. I alla fall i betydelsen vanligt?
Klickbar bild
Alexandramannen – en lärorik berättelse
april 21, 2008
Jag läser Katia Wagners bok om Alexandramannen och har svårt att få känslan av obehag ur kroppen. 56 åtalspunkter resulterar i tio års fängelse och utvisning för Al Suhairy som enligt domen utgett sig för att vara ”Alexandra” och arrangerat möten mellan sig själv och ett stort antal minderåriga flickor.
Boken inleds med flickornas berättelser, som ofta är förvirrande olika. Det handlar inte enbart om svaga och utsatta flickor som mannen har förfört med smicker, löften och kontant betalning. I stället tycks många av flickorna vara ytterst kompetenta när det gäller att styra sina liv, trötta på vardagen och skolan, men utsvultna på bekräftelse och äventyr. När de möter den manipulative förövarens knep tycks de flesta inte ha kunnat värja sig. De vill vara stora och de väljer sexualiteten som väg för att nå dit. Föräldrarnas har ofta varit nöjda med att flickorna inte varit ute och sprungit på nätterna.
I ett avsnitt ger Al Suhairy sin bild av händelserna. Han betonar det affärsmässiga och ser flickornas beslut som uttryck för självständighet. Bakom ordmassorna vibrerar något som jag tolkar som en äkta förvåning. Vad var det som hände när bilden av det frigjorda landet med de lättillgängliga flickorna förvandlades till tio år i fängelse?
Jag försöker läsa boken ur ett föräldraperspektiv och ett lärarperspektiv, men det tar emot att pedagogisera berättelserna. Varje öde har sin egen logik och jag har svårt att hitta generella drag som går att omvandla till regler eller råd. I slutkapitlet tar Katia upp olika modeller för att skydda barnen och lyfter det engelska exemplet som delvis handlar om att informera barn, kvalitetsmärka sajter och spåra upp förövare.
I den bästa av världar finns det trygga mötesplatser som samtidigt inbjuder till spännande kontakter. Undersökningar visar att barn är skickliga på att känna igen och avslöja vuxna som försöker infilterar ungdomssajter och att den överlägset största delen av nättiden sker i slutna rum med vänner. Men en dag är jag trött på vardagen och vill testa mina gränser i skydd av alternativa identiteter. Då tycks de flesta föräldrar vara långt borta och en del kanske väljer att inte vilja veta. Efter Katias bok har det blivit svårare att inte se farorna.
Den 22/4 kl 17.30 föreläser Katia Wagner på Lärarurbildningen i Malmö D131. Gratis.
Huvudfienden mitt ibland oss
april 21, 2008
Jag var för våren.
Jag trodde på årstidernas växlingar och blommornas rätt att sprida sina gener över planeten Jorden.
Jag var välvilligt inställd till att vissa blommor användes som symboler för obändig växtkraft och livsvilja.
Jag är färgblind men har alltid tyckt om gult.
Jag tänkte att det var möjligt att sköta en trädgård utan kemiska preparat och litade till mekanisk bekämpning.
Nu sätter jag mitt hopp till en apparat som ska ånga bort maskrosorna från stenläggning och singel.
Högskoleverket har rätt!
april 19, 2008Max Germundsson har verkligen skrivit en riktigt bra limerick och är en värdig vinnare i HSV:s tävling. Jag gratulerar till ett bra val!
”En envis man ifrån Skövde
sa att sj-ljud ingen behövde
men nog fick han tji
när han satte sig i
en taxi och hamna i Sövde”
Om HSV kunde använda samma precision i sin granskning av lärarutbildningar vore mycket vunnet. Hemligheten ligger kanske i att ta hjälp av rätt personer
Bild från Limerick!
