Hur är det att vara student?

Ibland funderar jag över hur det är att läsa till lärare.

De förväntas läsa en stor mängd litteratur och förhålla sig kritiskt till denna.

De förväntas delta aktivt i diskussioner och självständigt ta ställning till viktiga frågor.

De förväntas tro på forskningens avgörande betydelse för skolutveckling.

De förväntas förstå kursens mål och förhålla sig lyhörda till lärarnas tolkning av dessa så som de uttrycks i examinationer.

De förväntas visa sig lämpliga och nyttiga på den verksamhetsförlagda delen av sin utbildning. Anpassningbara och utmanande i en skön förening förväntas de hämta in metodiska färdigheter.

De förväntas delta i kreativa aktiviteter som drama och musik.

mikael.jpg

De förväntas inte se sig som objekt inför alla dessa förväntningar.

Lusten att avbilda – ett kvinnligt nöje

regnbage.jpg

Jag är fascinerad över nätverksskapande på internet. Särskilt de lösa och tillfälliga mötena känns som något nytt. I veckan upptäckte jag Tisdagstemat där människor som inte känner varandra lägger in bilder utifrån ett nytt ord varje tisdag. Enkelt och genialt. Inga kommersiella baktankar och väldigt fritt och opretentiöst. Det finns inte ens en tävling i bakgrunden. Folk deltar av lust och utan tankar på belöning. Bilder finns till för att visas – vi finns här för att inspirera varandra.

Denna veckan har 217 människor skickat in bidrag på temat “längtan” och mångfalden är bedövande. Jag blir nyfiken på vem som döljer sig bakom bilderna ? Finns det något mönster?

En snabb skattning av kön utifrån signaturen (en riskabel metod!) antyder att det är kvinnor som använder kameran som redskap för att dela sina erfarenheter. Av de 217 bildernas avsändare var 180 signaturer kvinnligt kodade, 9 manligt kodade och 28 okategoriserbara.

Det kan vara män som utger sig för att vara kvinnor (nej – det tror jag inte!) men min tes är att någonting viktigt har hänt! Fotografering har utvecklats från att vara en nördhobby där grabbarna tävlade om att ha häftigast prylar till en lust att gestalta upplevelser, erfarenheter och tankar i bild.

En annan slutsats skulle kunna vara att den här typen av nätverk med oklara hierarkier och syften upplevs som omanliga? Ett typiskt forskningsuppslag…

Åk!

 h.jpg

Politik är svårt.  I Malmö samlar sig höger- och vänsterkrafter i en gemensam  attack mot  att barn från Limhamn och Fosie ska åka till Saudiarabien på någon form av kulturellt utbyte. Lärarutbildningen är inblandad på ett hörn och plötsligt är frågan starkt laddad.

Politikerna förfasar sig och tvår sina händer. Lars Åberg jämför med den ädla kampen mot apartheid. Dessutom har den okända sponsorn av flygresan inte velat träda fram och det ses som mycket misstänkt. Efter att ha läst politikernas uttalanden tror jag att det är klokt att ligga lågt. Risken för att bli indraget i ett elakt spel verkar vara stor – även om avsikten från början var oskyldig.

Jag har stor respekt för alla som tar ställning – NÄR DET KOSTAR NÅGOT FÖR DEM SJÄLV!

Alla som väljer bort fonder med företag som handlar med Saudiarabien eller arbetar för en svenska handelsbojkott äger rätt att ta till vilka brösttoner som helst. Men här använder oppositionspolitikerna barnen för att ge  majoriteten ett tjuvnyp.

Det kanske var rätt att bojkotta Sydafrika – men det är också möjligt att isoleringen faktiskt förlängde diktaturens tid vid makten. När det gäller Saudiarabien tror jag att ett utbyte på sikt kommer att underminera kvinnoförtrycket.

ÅK!

Sydsvenskan 1   2       4

Okränkbar mångfald gestaltad

Många är berörda av kränkthetsdebatten och kollegerna skojar lite nervöst med varandra om hur det kunnat bli så tokigt. Vi försöker intala oss att det är ett stockholmsfenomen, men innerst inne vet vi att det skulle kunna hända även på vår högskola. Hur ser vårt skyddsnät ut. Vågar vi underkänna? Har vi något val?

Jag funderar över om det går att i bild gestalta hur kulturer närmar sig och berikar varandra. En del av kränktheten tycks komma ur känslan av att vara ett offer och ur detta hämta legitimitet för fula metoder.

I Manchester finns en gata med många indiska restauranger. Den kallas Curry mile och doften är svår att missa. I somras var vi där och gick förbi ett museum där en konstnär försökt fånga kulturell mångfald i en skulptur.

Dubbelklicka:
mangfald.jpg

Jag kommer aldrig mer skoja om kränkningar!

(Jag röker inte, jag dricker inte, jag svär inte heller…)

Skräcken för oliktänkande

Serien i DN om åsiktsförföljelse vid Lärarutbildningen rullar vidare. Jag ryser och tänker att det kunde varit jag.

jesus.jpgDet kunde varit jag för 30 år sedan som försökte provocera lärare till att säga något dumt och testat gränserna genom att driva en anmälan genom systemet. Så trodde jag att samhället kunde förändras då.

Det kunde varit jag som idag försöker provocera studenterna genom att dra en tanke några steg för långt. Var går gränsen för yttrandefrihet i ett seminarierum vid en högskola?

Jag ser rädda lärare som hukar under tryck från studenter, chefer, politiker, rektorer, media, detaljstyrande kursplaner och blodtörstig allmänhet. Hur går det att skapa självförtroende i ett sådant klimat?

Jag vet bara att rädda lärare utbildar rädda studenter som i sista led utbildar rädda barn i skolorna.

Zarembas text om vad kränkningsbegreppet gör med våra tankar är lysande. Landets lärarutbildningar diskuterar idag samma sak.

Tisdagstema längtan

Jag gillar att fotografera och har en konstig lust att visa upp mina bilder. Dessutom vill jag gärna hitta ett sammanhang som inbjuder till att tänka kring tolkning av ord och tema.

Bloggen Tisdagstema bjuder in och jag undrar varför ingen har visat mig detta tidigare. Så bra, enkelt och generöst

Många verkar längta efter sommaren och jag längtar efter ett runt bullrigt skakande bensindoftande hus med gamla motorcyklar på en dammig och varm marknad. William Arnes motorcykelcirkus var sommarens mycket oväntade höjdpunkt.

william.jpg

Kränkt, kränktare, kränktast

far.jpg

I min lilla skånska värld av blommor har jag valt bort tidningen DN. Men inser att det var ett dåligt val när jag läser Maciej Zarembas text om förhållandena på lärarutbildningen i Stockholm. Jag önskar att det vore en lokal huvudstadsföreteelse men vill gärna diskutera texten med kolleger och studenter.

133 bloggar har kommenterat artikeln – det var värst.

Dessutom inser jag vilken makt det ligger i en anmälan – Aftonbladets lista över landets sämsta skolor bygger på samma ruttna logik: Ingen rök utan eld.

Vad är en blogg?

Efter snart ett år av bloggande börjar jag hitta i djungeln. Bilden av bloggfenomenet som ytligt och privat blir mer och mer komplicerad och jag upptäcker bloggar som delvis är små klubbar där det privata och gemensamma möts på ganska hög nivå.

koja21.jpgÖrebro universitet finns bloggen På Svenska som skrivs av professorer, lektorer, adjunkter och studenter tillsammans.

påsvenska.se är en blogg om språk, kultur och människor, skriven av personer inom ämnet svenska språket vid Örebro universitet. Här får du inblickar i vad vi människor gör med språket och det med oss, tankar och iakttagelser från vardagen på ett universitet, reflektioner över litteratur, medier och kultur, rese- och matupplevelser – och mycket annat.

På Malmö högskola betonar vi kanske lite oroligt den individuella nivån i reflektionen och diskuterar nervöst frågor som “Vem har rätt att uttala sig i om detta?”. Då går det inte att skriva gemensamt och fritt.

Men det verkar spännande med sådana gemensamma projekt!

Dagens danska uttryck

bro.jpg

Som barn såg jag mycket på dansk teve. Man skulle kunna säga att “fjernsynet var mitt vindue mod virkligheden” och jag lärde mig läsa med hjälp av danska textremsor. Idag är det mer sällan och jag märker att min danska är lite rostig.

goya.jpgJag är barnsligt förtjust i den danska serien om Anna Pihl och  fnissar åt de små uttrycken som:

– Overhoedtageticke!

– Vafornoed!

– Vabah?

– Ickerettmange…

Men allra ljuvligast tycker jag ändå att chefens hälsning till avdelningen är:

– God arbetslust!

Så vill jag bli hälsad på morgonen.

Har ni andra danska favorituttryck?