
Jag fastnar i gamla foton och Anne-Marie inspirerar.
Min fars släkt var bönder. Längst till vänster sitter Edvard. Sträng och rättrådig övervakade han biblioteksverksamheten i Burlöfs kommun på 30-talet för Bondeförbundets räkning. Sprättade upp och provläste alla böcker – ratade sådant som kunde väcka anstöt. Gjorde sig omöjlig.
I hans knä sitter min far Bertil. Runda kinder och långt hår. Yngste sonen som kostades på och gjorde klassresan.
Bakom dem står Erik. Han tog över gården och drev den in i 80-talet. Ordentlig och arbetsam. Såg jordbruket förändras från gemenskap till ensamarbete.
I farmors knä sitter Gunnar – den gåtfulle farbrodern som lobotomerades på 40-talet. En skugga från barndomen som vi inte förstod. Något fattades – ingen berättade vad som hade hänt. “Gunnar är inte som andra – bry er inte om honom”
Farmor Hilda själv – dominerande och krävande mot sina barn. Änglalik mot oss barnbarn. Att få gå och rumla med farmor betydde godis och odelad uppmärksamhet.
Längst till höger står min ogifta faster Anna-Margit. Föreståndare för tvättinrättningen, men aldrig riktigt fri från tvånget att ta hand om sin föräldrar och syskon.
Det finns något från de här personerna i mig – jag kan bara inte komma på vad.
