21 | January | 2008 | Tysta tankar

Indien släpper inte greppet om mig. Varje morgon gick vi en långpromenad förbi den strandade ryska tankern River Princess som har legat utanför Candolim sedan 1999. När jag redigerar bilder kommer känslan tillbaka. Den friska morgonbrisen, det varma vattnet och den ständiga rökdoften från oorganiserad sophantering.

Första regeln i fotoskolan är att undvika den egna skuggan. Det är en dålig regel. Jag vill vara stor och breda ut mig över stranddynerna. Morgonljus är vackert ljus.

Turistchefen Elvis Gomez fick avgå för att han självsvåldigt tecknade kontrakt om bortforslande av vraket. Nu är han förlåten och gör comeback i förvaltningen.

Det går alltså att bryta mot regler även inom politiken. Men det kostar. Frågan är vad det för budskap vi förmedlar till studenterna. Vilken lydighet uppmuntrar vi under täckmantel av självständiga uppgifter? Målstyrningen skapar en tät illusion av frihet och när jag rättar examinationer prövas min lojalitet mot systemet.

– Ni får skriva hur ni vill – bara ni tänker som jag!

Jag har blivit utmanad av Monika att berätta sju sanningar och är ett villigt offer för alla tävlingar

Jag är färgblind. Vid 12 års ålder fick jag reda på detta och förstod plötsligt livets obönhörliga subjektivitet när fröken smög fram till min bänk och viskade så att hela klassen kunde höra det: Hur är det egentligen att vara färgblind?
Jag är ganska bra på att dölja nervositet och lyckas ibland skapa en bild av att jag är lugn. Så överlever man som lärare.
Jag är lat och gillar inte att öva. Därför kommer jag aldrig att bli mer än en hyfsad bruksgitarrist som egentligen bara vill uppträda och njuta av det.
Jag har ett kluvet förhållande till manlighet. Hör till de som försökte omdefiniera maskuliniteten genom att arbeta på förskola och skapa en ny mansroll – men upptäckte att jag trivdes mycket bättre i den gamla. Just nu känns det viktigare att sluta fred med sig själv än att slåss med väderkvarnar. Jag saknar min far som dog alldeles för tidigt.
Jag kan inte följa recept men har gjort om det till en dygd – att lite wild and crazy hitta på nya kombinationer som jag inte kommer ihåg. Just nu är har jag passerat spiskummin- och ingefäraperioder, men är på väg in i en koriandertrend. Mannagrynsgröt med parmesan är inte gott. Fråga mig – jag vet!
Jag är ofta manisk och egentligen bara lycklig när jag får begrava mig i något projekt – samtidigt vill jag gärna visa upp resultatet. Jag vill inte veta diagnosen. Nörd?
Jag är inte förändringsbenägen och försöker övertyga min omgivning att jag har ett så rikt inre liv att yttre förändringar bara är störande. Omgivningen har inte gett upp.

Puh – jag tror att jag undvek de värsta narcissistiska grynnorna (och hur ser nu en sådan ut?) men känner ändå att jag befinner mig farligt nära den gräns när bloggen kantrar ner i det privata. Jag skyller på Monika och tackar för ursäkten att få syssla med sig själv!

Nu återstår att skicka utmaningen vidare och hoppas att detta inte är begynnelsen av en ny kedjebrevstrend av bekännelser.

Reglerna för utmaningen ser ut så här:

Länka till den som utmanat dig

Berätta sju sanningar om dig själv

Utmana sju personer

Lämna ett meddelande till dem du utmanar.

Nu har jag lyckats utmana några digitala vänner