Jag har skrivit lite för mycket den senaste tiden. Man kan få dåligt rykte som undersysselsatt statsanställd för mindre.

Schulmandebatten beskriver bloggar som tar över livet och förvandlar ägaren till monster. Det verkar farligt – tänk om jag blir en sådan person som förlorar mig själv. Gränsen mellan jobb och privatliv upplöses – men det var ju för att utforska den som jag började blogga! Jag kanske behöver skapa markörer för att förstå skillnaden.

Hur ledig kan man bli? Den lätt spritromantiska bilden från Barcelona ger en ledtråd. Mer privat än så här blir jag inte.

Eller det kanske jag blir – så här ungefär: