Archive for 18 09 2007

Särskiljande och underordning…

september 18, 2007

vik1.jpg… är centrala begrepp i genusvetenskapens (Hirdman) analys av maktordningar. Därför blir det så provocerande att barnen (och särskilt pojkarna) lägger så stor vikt vid att markera en tillhörighet som i de vuxnas ögon associeras till det förtryck som alla ser i samhället utanför förskolan. När genuspedagogerna betonar färgvalets avgörande betydelse för barnens utveckling så är det alltså en stor ideologisk fråga.

I dagens avsnitt av serien om genuspedagogik i Svd ger etnologen Marie Nordberg en del bra exempel på hur det fungera, men visar också på förhandlingsutrymmets betydelse. Positionerna förändras och mäktiga barn kan gå utanför normerna. Bra så – då kan genuspedagogiken vara ett frihetligt projekt.

Problemet för mig är att jag misstror genuspedagogernas grundläggande förståelse av barnens lekar. Bilden av pojkarna som störande orosmoment sitter djupt och Matti Bergströms tankar om vilda eller svarta lekars betydelse har aldrig riktigt sjunkit in.

Under 25 år arbetade jag för att förändra förskolan (läs mer) mot något som inte ryms inom den traditionella kvinnliga könsrollen, men ser nu i backspegeln att det var förgäves. Idag är verksamheten präglad av måltänkande, dokumentationskrav, skolförberedelse och instrumentell empatiträning.

vik2.jpgEtt exempel är den prisbelönade genusförskolan i Växjö där föreståndaren i tidningen Förskolan skröt över att de hade stängt lekhallen ”eftersom de inte kunde stå för barnens lekar där”. Problemet var att barnen lekte olika när personalen iakttog och när de trodde de inte var observerade.

Vid dessa oövervakade tillfällen hände det att barnen organiserade leken i hierarkier och att vissa barn tilldelades passiva roller. Den ansvarstagande personalen reagerar med ryggmärgen (förbud) och stänger aktiviteten.

Jag anklagar personalen för att använda sina erfarenheter av tvåsamt likställda väninnerelationer som mall för hur den kollektiva verksamheten ska bedrivas. Parrelationens enkla speglande är inte möjlig att värdera den vilda leken utifrån. I ett fotbollslag är det vanligt med olika funktioner och olika status. Hierarkier är inte alltid alltid onda – de kan vara funktionella.  En del är glada om de bara får spela i samma lag som Zlatan.

Återigen cementerar genuspedagogiken den kvinnliga maktutövningen på förskolorna och legitimerar den genom kompensatoriska åtgärder.

Männen är marginaliserade (om de inte väljer anpassningens ljuva sötma) och morgondagens rubrik ”Låt männen slippa vara män i förskolan” väcker mina värsta aningar. Det räcker med att läsa utredningen Jämställdhet i förskolan för att ana vad som komma ska.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 102 andra följare