Den modiga lärarutbildningsutredaren?

fr.jpg

Regeringen (läs folkpartiet) har utsett Sigbrit Franke till ensamutredare av lärarutbildningens framtid. (Wikipedias okritiska presentation skulle man kunna diskutera) Det är antagligen ett både lätt och svårt uppdrag.

Lätt i betydelsen att direktiven är så detaljerade att varje form av självständigt tänkande är uteslutet.

Svårt i den mening att utredaren ska ge vetenskaplig legitimitet åt ganska extrema påfund som saknar förankring i stora delar av det pedagogiska vetenskapsamhället. Se länk om utredarens mod.

Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun och inte stöta sig med makten i onödan. Kritiken mot lärarutbildningen har tidigare varit ytterst ytlig och svagt underbyggd. Det har byggt på traditionella kriterier och inte förstått problemet med professionsutbildning i stor skala inom akademins ramar.

Den breddade rekryteringen med nya och stora studentgrupper skapar en situation som utmanar de traditionella hierarkierna. Risken finns att vi på lösa grunder sorterar bort invandrare, män och arbetarbarn från högskolan – just de grupper som kanske skulle kunna förnya svensk skola.

Lösningen är knappast mer engelsk litteratur eller högre professorstäthet. HSV har plockat billiga poäng på svaga underlag och belöningen är ett mandat att föra ut Fp:s politik. För oss som ska administrera detta är risken för ryckighet överhängande.

Idag har jag diskuterat helhetssynens betydelse med nyantagna studenter på Öppet hus på Lärarutbildningen i Malmö. Många vill gärna ha en examen med dubbel åldersinriktning mot förskola och grundskolans tidigare år. De argumenterar klokt och menar att det finns generaliserbara kunskaper och färdigheter.

barn.jpgI regeringens värld är allt ämnes- och åldersspecifikt. 15 år av integrationssträvande mellan olika verksamheter är hotat. Den respekt som idag växer mellan olika lärargrupper väljer regeringen att sätta på spel.

Skolan är viktig – där satsas pengar på lärarfortbildning. Stora barn = hög status i form av pedagogik och ämneskunskaper.

Förskolan förs i värsta fall över till familjepolitiken. Läroplaner var en parantes i historien. Små barn = Låg status i form av förkortade utbildningar.

Himlen gråter.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Öppet hus – att sälja en framtid?

stu5.jpg

Idag har Lärarutbildningen på Malmö högskola öppet hus. Vi som ordnar aktiviteten har vissa förhoppningar om att kunna tränga igenom malmöfestivalens brus och locka till oss blivande studenter. Vi har även vaga tankar om vad det är för personer som kommer och vad det är för frågor de ställer.

Idealbesökaren är en person som vi lyckas motivera att under 3,5 år investera tid, arbete och pengar för att bli en del av svenskt utbildningsväsen. Hur ser denne person ut? Hur går det till när människor väljer framtid?

Vi vet bara att en högskola måste synas för att finnas till på dagens utbildningsmarknad. Konkurrensen från högkonjunkturen gör att dagens studenter väger ansträngning mot vinster. Det verkar rimligt.

När vi diskuterar upplägg försöker vi definiera målgrupp och strategi.

Vi bör informera om verkliga förhållanden. Är du behörig? Kommer det att finnas jobb? Vad tjänar en lärare?

Vi bör försöka beskriva utbildningen i positiva ord. Här är vackert, trevligt, lugnt, intressant, utmanande – och du kommer att ha 3,5 roliga och utvecklande år med massor av nya vänner. Frågan om den utbildningens detaljerade utformning – hmmm – nja, kursplaner kanske inte är så lockande vid ett sådant här tillfälle. Samtidigt tycks dagens ungdomar vara kräsna konsumenter som fattar beslut efter moget övervägande. Det lönar sig nog inte att ljuga.

En arbetskamrat gissade att det även kommer att dyka upp studenter som redan är antagna, men nyfikna på vad det är de har sökt till. Strategin är då att inte skrämmas. Det kommer att gå bra – här finns mat, toaletter och vänliga lärare.

På ett djupare plan måste vi ställa oss frågan varför någon skulle vilja bli lärare i världens mest utskällda skola. Vi har en utbildningsminister som inte missar något tillfälle att håna skolan och en opposition som försöker distansera sig från tidigare beslut. Det känns avlägset att försöka vifta med Olof Palmes ord “Skolan är en spjutspets mot framtiden”. Jag är inte säker på att ett sådant slagord har en rekryterande effekt. Men det är inte ett vanligt jobb – de moraliska kraven är stora.

stu3.jpgForskare pekar på att dagens studenter inte enbart ser på utbildning som ett nödvändigt ont inför framtida belöningar. Studietiden bör också i någon mening vara lustfylld.
– Annars pallar man inte!
Frågan är hur vi lovar detta utan att devalvera utbildningens status? Hur kul får det vara?

Mitt svar är: Hur kul som helst!

Andra bloggar om: , , , , , ,