Min favoritkognitionsforskare Peter Gärdenfors (hur pompöst är det att ha en favoritakademiker inom varje fält???) har skrivit en spännande understreckare i SvD den 18/8. Den handlar om Lucifereffekten och människans (och djurens) behov av att dela in våra liv i Vi och Dom.
Varje gemenskap tycks ha en svart sida av bristande empati gentemot de grupper som befinner sig utanför gränsen och Lucifereffekten är ett annat ord för upptäckten att vår humanitet är ett tunt islager vänlighet ovanpå brunnar av möjlig ondska. (puh – metaforen gick ihop!)
Alla deklarationer om mänskliga rättigheter och värdegrunder bygger på att vi vill ta ansvar för alla människor, oberoende av deras tilltillhörighet. En obehaglig tolkning av forskningsresultaten skulle vara att denna solidaritet är en biologisk anomali.
Ett mer uppmuntrande sätt att se på frågan är att betona behovet av överenskommelser – eftersom vår natur är så svart och människans historia ett svart hål av ondska och konflikter
Andra bloggar om: Lärarutbildning, Högskola, Värdegrund, Normativitet, Utbildning, Skola, Personligt, Politik, kognition, moral, etik, ondska
Samtidigt har jag en dröm om att Pippi Långstrump en dag ska ställa sig på stadens gator och torg och, likt en modern Bob Dylan, ta avstånd från tanken på sig själv som förebild. Det går inte att lära ut självständighet genom att följa någon. Den anti-auktoritära auktoritetens dilemma.
Tysta tankar 