Studentinflytande – det vill alla ha!

stickahog.jpgNär jag gick min utbildning på 70-talet föreslog jag att studenterna skulle betygsätta sina lärare. Det var nog tänkt som ett försök att aktualisera maktfrågor och en vilja att försöka granska kvalitet från ett studentperspektiv. Lärarna värjde sig kraftfullt och menade att de skulle bli utlämnade på ett obehagligt sätt.

Idag fick jag ett brev från en student som funderade i samma riktning och skickade länkar till USA som pekade mot denna form av studentinflytande:

http://www.ratemyprofessors.com
http://www.ratemyteachers.com/

Och nu är det jag som försvarar mig mot detta betygsättande. Mitt motstånd är lite grumligt och jag ska försöka bena ut det för mig själv

1) Jag är misstänksam mot alla former av betygsättning eftersom de reducerar komplexitet till en uppsättning banala (eller svårbegripliga) kriterier

2) Lärares främsta uppgift är att vara lojala mot examensordningen och det offentliga uppdraget. Den här sortens mätningar skulle kunna urarta till popularitetstävlingar och hindra oss från att ta svåra men nödvändiga beslut. Om alla är nöjda så misstänker jag att undervisningen har legat på för låg nivå och inte varit tillräckligt utmanande.

3) Verkligt inflytande bygger på långsiktighet. Då måste studenterna vara beredda att gå in i beslutande strukturer på enhets- och områdesnivå. Idag är utbildningen så komplicerad att försöken med inflytande i kurserna kommer i konflikt med kraven på tydliga examinationsformer, tidiga scheman och fastställda litteraturlistor. Den enskilde läraren har ingenting att förhandla om. Allt är redan bestämt och eftersom alla kurser bygger på varandra kan vi inte lyfta ut moment någonstans.

Jag tror att modellen skulle vara mindre korrumperande om vi hade ett system som tydligt skilde på undervisning och examination – men då skulle kvalitetssäkringen vara betydligt effektivare genom koppling till resultat (bra resultat= bra lärare)

Nu inser jag att detta blev ett riktigt tråkigt inlägg som inte alls andas tilltro till studenternas vilja och förmåga. Jag ber om ursäkt och vill särskilt tacka de studenter som tog sig tid att möta Högskoleverkets representanter för att samtala om dessa frågor.

Skolans förmåga att hantera besvikelser

mats.jpgKK-stiftelsen har en utmärkt blogg om datorer i skolan. Där läser jag om besvikna lärare i USA som upptäcker att datorer inte löser alla problem. Antagligen kommer samma tankar spridas hit.

Frågan är vad det är för förhoppningar som har grusats och Stefan Pålsson ställer de viktiga frågorna i sin kommentar: Vad ska vi ha datorerna till egentligen? Den alltomslutande framstegsoptimismen har varit en plåga och nu kommer reaktionen. Och den har varit i säck innan den kom i påse…

Jag ser fram emot att slippa slentrianmässiga powerpointpresentationer med swischande rubriker de närmaste tio åren.

Att försvara en verksamhet?

b9.jpg

Jag arbetar på Malmö Högskolas lärarutbildning. Ibland möter jag lärare, handledare och samordnare i mitt mentorsuppdrag. De ställer ofta frågor som ställer mig helt och jag förbryllas av att det tycks finnas en bild av högskolan som en väloljad maskin där alla har koll på alla delar och det finns en stor plan i bakgrunden. Stammande brukar jag förklara att jag inte känner till detaljerna i just den kursen – men att jag naturligtvis ska undersöka saken och framföra åsikten.

Senast hamnade jag i en situation där jag förväntades förklara varför lärarutbildningarna med inriktning mot förskola och grundskolans tidigare år inte kommer att ske på avancerad nivå (enligt regeringens förslag) och om vi har tänkt igenom vilken statussänkning detta innebär. Och om det var rimligt att den redan snåla forskningen om små barns lärande ytterligare marginaliserades?

Jag försökte inte ens.